Ser på Animal Rescue och blir blödig
Eller pipig, som vi säger i min familj
Grinar sönder ansiktet när man ser på djur som klarar sig
Men ännu värre då vissa av dem inte gör det
(Att jag aldrig lär mig)

Men jag kan inte låta bli, för jag blir så glad
Då jag ser bevis på att det finns de som faktiskt bryr sig
Sedan tänker jag på mina små finisar
Som nu är hos veterinären
(Id-märkning, sterilisering och vaccinering)

Känns tomt här hemma utan mina "bebisar"
Men jag vet att de kommer hem med husse kl. 17
Så nu sitter jag här, ensam och orolig
(Tänk om mina små gullegrisar är ledsna på mig)
De ska få mysa riktigt ordentligt med matte ikväll!