Mitt i all "hej jag börjar ny termin, en ny kurs där jag inte känner någon"
Känner jag helt utan sans och balans för potatismos och köttbullar
Mina mat-cravings börjar bli läskiga...

Sedan tänker jag på Busan, som alltid får upp mitt humör
På Semlan, som alltid lyckas få till en mys-pys känsla
Och på Tim, som varje dag gör mig till världens lyckligaste människa
Home is where the heart is, så att säga...