Väldigt tufft ämne att skriva om...
Det är alltid någon som blir sårad för att man inte sagt dem: "hur kunde du inte ta mig, efter allt vi gjort tillsammans??" Men även de som menar att de är de enda som förstår en... Eller släktingar, för den delen...
Så mitt svar blir ganska trist: jag har ingen. Eller rättare sagt, jag har några få, nära vänner. Precis så som det ska vara!