"Vita moln svävar långsamt förbi

Vill veta av morgondagen

Svävar förbi i oändlighet

Med upprepade misstag och fel

Inser människan hur blå himmelen är

Åh säg mig

Hur många fler liv

Behöver bli offrade tills

Striden kan nå sitt slut?

Det blir inte ens ett rekviem

Förrän denna värld förändras

Dessa tankar fortsätter eskalera likt en stirrande blå himmel

Även med mig själv

Till exempel om någon dödade min älskade kärlek

Hur ska jag kunna förlåta?

Jag gör ljud med mina skor då jag går ensam

Solen skiner igenom träden vid gångvägen

Igenom denna fridfulla vy

Ropar en röst mitt namn

Parken jag ämnade gå till är bara runt hörnet

Varenda gång ekar skrattet likt en stirrande blå himmel"