Använder gamla mallar för nya relationer

Har ingen annan att skylla än mig själv
(Men jag försöker, tro mig)

Även om skärvorna sopats upp och limmats ihop

Även om min inre stad rest sig efter bomben

Och skapat en ny tillvaro

Finns splitter kvar i hörnen

Inte ens när jag anstränger mig

Finner jag något som saknas

Minns alla vinternätter, sommarmorgnar

Med ömma muskler, läppar

Ett litet frö hopp

På något sätt, kan säga att det var värt det

Varje nederlag för att de

Ledde mig till dig
På något sätt

Blickar tillbaka
Hur varm de än lyckades göra mig

Kan de inte ens i samlad trupp
Mäta sig med dig

Tillit, trygghet i tillvaron

Händer ibland att jag blir rädd för varenda känsla
Jag kommer på mig själv med att känna
Med ett amerikanskt rättsystem hade du kanske kunnat straffas
Emotionellt lidande eller vad du vill
Men varsågod, välj ett straff
Lite ersättning för all smärta du åsamkade, tack

Jag vill bara låta dig se, en gång, någon gång, vadsomhelst
Exakt vad du skapade när du lovade dina löften som aldrig hölls
Tvingade mig bygga upp mitt eget liv ur askan som blev kvar
Inte en enda gång sade du något som ens kunde tolkas som
Förlåt

Det är så det ska vara, det är så jag vill ha det

Det är du och jag, Tim. Du och jag.

En trollkarl sa till en robot: jag är bättre än dig,
för jag kan få saker att se ut som något de inte är!
Roboten sa till trollkarlen: jag är bättre än dig,
för jag är ett maskin som förblir kall och oberörd oavsett vad som händer mig.

En dag kom det en tillverkare. Han sa till de båda:
jag kan inte trolla saker till vad de inte är,
jag förblir inte oberörd om något händer mig.
Men jag kan skapa saker, få det att fungera...
Jag skapar glädje.
Jag säger inte att jag är bättre än er, för vi är så olika.